Jag har alltid tyckt och alltid fått höra att jag har så fina och snälla barn - jag menar alla tycker väl att deras barn är dom finaste på jorden osv..

Alwin har varit en lugn och försiktig kille ända från början och är väl ännu till viss del - han är väldigt feg i många sammanhang och vågar inte alls mkt när det väl gäller - Ex. som att köra sin fyrjuling, han vill ju såklart ha kvar den men är inte så pigg på att köra då han typ tycker det är läskigt så nästa sommar hoppas vi det går bättre..

Han vågar inte prova rida, vågar knappt åka skoter/vattenskoter med ngn osv..

 

Iaf så har vi varit riktigt bortskämda med att ha en väldigt snäll och lugn kille tills...jaa jag vet inte riktigt när det hände eller det har väl kommit lite eftersom - tror det kallas trots eller liknande??

Han har blivit som en pipig liten unge som gnäller, skriker, gråter när något inte går som han vill eller han inte får som han vill.. Även när man försöker prata med honom på ett helt vanligt sätt så ska han skrika, gnälla tillbaka..

Sen han och H började leka med varandra i sommar så leker dom med varandra sågott som varje dag såfort dom får chansen och det är ju såklart jättekul att dom funnit varandra på det sättet och har så kul ihop.. Mindre kul är det om han kommer hem från ex. H eller någonannanstans, då är det bara massa gnäll, tjureri osv..

 

Jag har alltid haft med mig barnen överallt utan problem men nu mer och mer fått ångra mig då vi väl är på ex. affären för Alwin gnäller, tjurar och lyssnar inte..

Som sist vi var på Ikea och stod i kön i restaurangen då började han hänga och klättra i dom där rören som man går runt då man köar till maten - kön var lång och jaa folk genom hela den så jag bad honom sluta ett antal ggr utan respons till slut sa jag åt honom att om han inte lyssnar får han sitta i vagnen, han lyssnade såklart inte  så det blev vagnen men inte för egen maskin utan jag fick lyfta upp honom och då blev han riktigt sur på sin mamma, började sprattla och skrika, jag satte ner ungen i vagnen och sa att om han inte slutar låta illa får han gå ut och sitta i bilen tills vi kommer.. Han satt i vagnen och tjurade några seunder innan han försökte med att han skulle få gå ner och att han minsann skulle sköta sig - Nepp han hade bränt sin chans och fick åka vagn resten av vistelsen..

 

Jag ville bara sjukna genom golvet alt. släpa ungen genom affären och kasta in honom i bilen för jag vet att en sån gång så tänker folk - "Men gud har dom ingen pli på ungen!! Eller kan dom inte ta med ungen och gå ut" För jag själv tänker precis så och vill såklart att dom ska bete sig när man är på affären och på andra ställen oxå..

 

Idag efter dagis åkte vi och grattade Lovisa och dom var tjuriga och trötta och lät därefter, tillslut blev jag less så vi åkte därifrån men vi var tvungen åka ner på stan och köpa blöjor så vi gick alla in i gallerian och kollade på Team sportia där vi köpte vinterhandksar åt Alwin, frågade honom om han ville hålla i påsen vilket han inte vill så Alma bar den.. Självklart ångrade han sig efter en stund och ville bära den och försökte ta den av Alma, vilket han såklart inte fick för hon ville ju bära och han hade ju själv surt sagt att han inte ville bära den.. Det var gnäll ända till bilen, han satte sig på trottoaren vid bilen och tjurade och ville ha denna förbannade påse!!

Då fick jag nog, bad ungen knipa igen och sa att det blir minsann inget av att gå till H som han hade tänkt efter middagen - han blev såklart arg och började skrika och gråta..

 

 

12345678910!!!

Ja man får räkna ett par ggr och jag riktigt känner hur som gråa hårstråna sprutar fram!!

 

Jag vet ju såklart att i det stora hela så är han en väldigt fin och snäll pojke men man måste ju alltid testa mamma och pappas gränser och trotsa det dom säger och jag älskar honom såklart lika mkt förde men ibland skulle man bara vilja lämna bort dom en vecka och slippa allt gnäll men jag skulle ju såklart börja sakna direkt!!

 

Jaa det är rart med barn ;)